Recept!

Jag vill gärna skriva om vad jag väljer att lämna bakom mig och vad jag vill bjuda in under det här året. För när jag ser tillbaka på 2025 känns det som ett år som framför allt handlade om att förstå vad jag inte vill. Som om året fanns där för att spegla saker tillbaka till mig, för att lära mig mer om vem jag är, och vem jag inte längre vill vara.

De senaste dagarna har jag varit i Åmsele i Västerbotten, en plats jag inte ens kände till för bara någon månad sen. Nu är jag här med min nya kille och hans vänner, som snabbt också blivit mina. Hösten har varit magisk hittills, och jag ser fram emot allt som väntar. Hjärtat är fullt av tacksamhet.

Vi vaknade tidigt i Florens och möttes av en stilla stad som sakta vaknade till liv.

En croissant i solen, en affogato från ett Tiktok-känt ställe och en pizza innan tåget vidare, men också inre tankar om frihet, förtjänst och närvaro. Här är en liten berättelse från min andra dag i Florens.

Vi lagade pinsa i ett utekök i Italien, med stracciatella, mortadella och sparris. En snabb, krämig och krispig middag som blev en av de godaste jag ätit.

För några år sedan köpte jag Home Cooking av Laurie Colwin, en bok som innehåller olika essäer om matlagning och vardagslivet kring köket. Förra veckan plockade jag fram den och läste kapitlet The Low-Tech Person’s Batterie de Cuisine.

Hej och varmt välkommen till Runt bordet!

Kanske känner du igen den här bloggen somVegoskafferiet, dess tidigare namn. Eller så har du aldrig hört talas om varken Vegoskafferiet, mig eller Runt bordet. Hur som helst är jag glad att du är här!

Under en längre period har jag känt mig så fruktansvärt omotiverad på saker jag brukar tycka är kul. I alla fall när det gäller mitt kreativitet och arbete. Tanken på att ställa mig och laga någonting nytt och spännande i köket har känts främmande, som att jag inte riktigt har förstått att jag ens tycker om att laga mat.

Idag är det 2 år sen min pappa gick bort. Det var plötsligt, han blev bara 62 år gammal. Samtidigt som det känns orättvist vet jag att han inte hade tagit hand om sig själv dom senaste 10 åren, så på det sättet var det kanske inte så oväntat.

På söndag vaknade vi pigga 06.00 och bestämde oss för att ha en trevlig dag tillsammans med lilla Vera. Vi började dagen på Pure Deli där vi åt avokadotoast och delade på en banan- och hallonkaka. Júlía tog en grön juice och jag en kopp kaffe och gurkmeja- och ingefärashot. Bra start på dagen.

För ungefär en månad sen fick jag idéen att åka hem till Island i mars och överraska min syster för hennes födelsedag. Jag har aldrig haft så svårt att hålla en hemlighet. Jag kom till Island i föregår och som tur var hade Júlía inga misstankar om att jag var på väg så hon blev väldigt överraskad. På hennes födelsedag postade mamma den här bilden på oss två. Jag har alltså älskat att få henne att skratta sen dag ett.

Hela min uppväxt drömde jag om att vara en av dom som kan prata flera språk. En stor anledning var att min pappa pratade flytande tyska. Hans mamma var tysk och han spenderade del av sin uppväxt i Tyskland.