Hej 2026

Idag är det den 6 januari 2026. Jag är hemma på Island och har varit det i drygt två veckor. Den största delen av tiden har jag tillbringat i Reykjavík, men under mellandagarna reste jag tillsammans med min syster och hennes två barn till vår mamma och våra syskon som bor i Grundarfjörður på Snæfellsnes. En plats som är nästan overkligt vacker.

Om två dagar åker jag tillbaka till Stockholm och, helt ärligt, längtar jag otroligt mycket. Jag tror inte att det nya året riktigt börjar för mig förrän jag är hemma igen, omgiven av mina saker och mina rutiner.

Och just rutiner känns viktiga nu. Jag vill gärna skriva om vad jag väljer att lämna bakom mig och vad jag vill bjuda in under det här året. För när jag ser tillbaka på 2025 känns det som ett år som framför allt handlade om att förstå vad jag inte vill. Som om året fanns där för att spegla saker tillbaka till mig, för att lära mig mer om vem jag är, och vem jag inte längre vill vara.

Häromdagen satt jag och funderade på vilket ord som bäst kan sammanfatta mitt 2025, och landade i ordet väntan.

Jag har väntat på att saker ska hända. Väntat på inspiration, på motivation, på någon sorts inre signal om att det är dags att börja leva mitt liv på riktigt. Jag har väntat på att våga börja publicera recept här igen, efter skiftet från att vara den veganska bloggaren till att bara vara Helga, som vill dela sina favoritrecept, utan etiketter.

Jag har väntat på att ta min musik mer på allvar. På att skriva klart låtarna. På att faktiskt göra något med dem. Väntat på att våga agera.

Mycket tid har gått åt till att tänka, drömma och längta. Väldigt lite till att göra. Och just det vill jag lämna bakom mig.

Därför har jag valt ett ord för 2026. Och det ordet är action.

Jag skulle absolut inte beskriva mig själv som en feg person. Jag har flyttat utomlands, lärt mig ett nytt språk, pluggat min drömutbildning, startat företag i två länder och skrivit och fotat en kokbok. Jag har alltid varit fast besluten om att gå min egen väg. Aldrig känt att jag måste följa en utstakad linje, utan vetat att jag vill skapa.

Samtidigt låter jag ofta mina egna rädslor stoppa mig. Och ni som läser här vet att just det har varit ett återkommande tema i mitt liv de senaste åren. Förra året hoppades jag att jag skulle börja våga mer. Jag letade inspiration, läste böcker, sökte mig utåt i hopp om att hitta motivation.

Men någonstans visste jag nog innerst inne att det enda som faktiskt kunde få mig att må annorlunda var att göra. Att agera. Att ta action. Att sluta vänta, och bara börja.

Jag fyller 34 i slutet av januari. Och när jag fyller 35 nästa år vill jag kunna se tillbaka på året som gått och känna mig stolt. Stolt över att jag slutade vänta på att möjligheter skulle komma till mig, och istället tog action själv.

I år ska jag spela in mitt första album. Och jag ska lägga mer fokus på min blogg, som jag tycker så himla mycket om. Just nu har den runt 15 000 läsare i månaden, och i år vill jag dubbla den siffran. Haha. Stora mål.

Utöver allt detta har jag också några vardagsmål för året:

Jag ska laga mat. Mycket mat. Samtidigt ska jag unna mig goda saker på restauranger. Upptäcka fler ställen i både Stockholm och Reykjavík, och testa att laga massor av rätter jag aldrig gjort förut.

Jag ska läsa böckerna som står i min bokhylla och väntar. I jul fick jag åtta nya böcker av min mamma, och jag ser verkligen fram emot att läsa dem i år.

Jag ska fortsätta simma.

Jag ska bestämma fasta dagar i veckan för receptproduktion.

Jag ska bli en bättre kompis till mina vänner, och faktiskt svara på mina meddelanden.

Jag ska skapa mer, istället för att bara konsumera andras skapande.

Jag ska sluta ta livet riktigt lika allvarligt, men samtidigt ta mig själv mer på allvar. Svårt att förklara, men för mig känns det helt rimligt.

Och jag ska fortsätta gå i terapi.

Det är något som händer inombords när ens passioner blir ens jobb. Just nu är det så för mig, både med musiken och receptkreationerna. Därför vill jag vara noga med att fortsätta ha sådant som får vara just hobbyer, skapande som inte är till för att tjäna pengar.

Att gå runt med kameran och fota fritt. Att skriva de här mer personliga inläggen. Att öva på mitt kreativa skrivande. Att träffa mina musikervänner och jamma, bara för att det är kul. Det känns nödvändigt.

Att skapa utan att allt ska delas, utan att varje stund ska leda till snabb feedback och några minuters dopaminkick. Att fota bara för att fota, sjunga för att sjunga, och vara i nuet i det jag gör.

Nu tycker jag att jag har blottat mig tillräckligt. Så jag vill gärna höra från er, vilket ord skulle ni säga sammanfattar ert 2025? Och vilket ord vill ni låta bli temat för 2026?

Tack för att ni läser min blogg, tack för att ni lagar mina recept, och jag ser så mycket fram emot att få dela mer med er i år.