Mina dagar i Åmsele
De senaste dagarna har jag varit i Åmsele i Västerbotten, en plats jag inte ens kände till för bara någon månad sen. Nu är jag här med min nya kille och hans vänner, som snabbt också blivit mina. Hösten har varit magisk hittills, och jag ser fram emot allt som väntar. Hjärtat är fullt av tacksamhet.
Just nu sitter jag här i köket i det underbara huset där vi bor under vår vistelse i Åmsele, omgiven av människor som fyller mitt hjärta med kärlek. Den här lilla byn är bland det vackraste jag har sett, och höstluften är helt magisk.
Vi som bor i huset har en sak gemensamt: vi älskar att laga och äta god mat. Margherita, som vi är på besök hos, kommer från Italien och är en riktig foodie, precis som resten av oss. Våra dagar går i stort sett ut på att äta, eller planera nästa måltid.
Till frukost äter vi gröt med blåbär och svarta vinbär, macapulver, linfrön, smör och honung. Över gröten häller vi mjölk som Margherita hämtar hos bonden några hus bort. Till lunch blir det oftast hennes hembakade surdegsbröd och någon typ av soppa. Den här gången blev det Mickes svampsoppa med rostad focaccia. I soppan hade han både färska champinjoner och svamp som Margherita hade torkat. Den var helt makalöst god.
Jag har sprungit runt i byn med kameran och blev överlycklig när jag hittade den här gamla lastbilen. Det var något så charmigt med färgerna. Senare samma kväll berättade grannen Gösta att en man i byn en gång hade planer på att göra om den till en semesterbil, men nu har det gått trettio år sedan dess, och bilen står fortfarande kvar i samma skick.
